Innehåll i nr 3–4/2022

 

• ORD PÅ VÄGEN. Ledare av Rickard Berghorn
• PÅ JAKT EFTER MÖRKRETS KÄLLA. 1800-talets läkare och psykologer använde pseudovetenskap i missriktade försök att förstå seriemördare. Av Christer Holmgren
• DRACULAS SVENSKA KUSIN: ETT LITTERÄRT MYSTERIUM. Mörkrets makter från 1899. Nya upptäckter kring den märkliga svenska versionen av Bram Stokers vampyrroman. Nu utgiven på engelska. Av Rickard Berghorn
• AKADEMISK HISTORIKER OCH SKRÄCKFÖRFATTARE. Intervju med Magnus Västerbro. Av Ulrik Lundberg
• HÅRDROCK, BÖCKER OCH NOSTALGI FÖR ALLÄTAREN. Vilka är Tisselskogs Companiet? Av Rickard Berghorn
• I BIOMÖRKRET. Jonas Åkerlunds filmografi. Filmrecensioner
• POPKÄRLEK, PUNK OCH HÅRDROCK. Intervju med Thomas Di Leva. Av Ulrik Lundberg
• FRÅN FINKULTUR TILL SKRÄCKKULTUR. Intervju med regissören Ulli Lommel. Av Ulrik Lundberg
• SVENSSON-FAVORIT I HOLLYWOOD-FABRIKEN. Intervju med Tarantinos favorit Bo Svenson, mer känd i USA än i Sverige. Av Ulrik Lundberg
• EN NÖRDROCKARE I KULTURENS KORRIDORER. Intervju med Fredrik Strage. Av Ulrik Lundberg
• SPLATTER, GIALLO OCH INGMAR BERGMAN. Intervju med Ronny Svensson. Av Ulrik Lundberg
• RELIGIONSVETENSKAPLIG SATANISM OCH KLASSISK SKRÄCK. Intervju med Per Faxneld. Av Ulrik Lundberg
• FÖR HÖGLJUDD ATT LEVA, FÖR FULL FÖR ATT DÖ. Intervju med Mr. Violence från metalbandet Gehennah. Av Ulrik Lundberg
• ATT VAKNA PÅ FINARE TROTTOARER EFTER DYRARE FYLLOR. Intervju med Ronnie Ripper från metalbanden Vomitory, Gehennah och Turbocharged. Av Ulrik Lundberg
• TVÅ NATTSTYCKEN. Noveller av Gustav Meyrink
• BORDERLINES. Serie av Nicolas Krizan

 

 

Ord på vägen:
Utdrag ur ledaren i nr 3–4/2022

 

Detta nummer är fullmatat med oväntade och kontrastrika artiklar. Allt från akademiska författare och Hollywood-stjärnor till metalmusiker och Thomas Di Leva hittas intervjuade på sidorna. Det har blivit möjligt genom ett samarbete med Tisselskogs Companiet i Dals Långed – läs intervjun på sid. 53. Ett samarbete som förhoppningsvis fortsätter i kommande nummer. T.C. Crew med Ulrik Lundberg i spetsen gör en helt strålande insats för kulturlivet i Sverige, men tyvärr ganska mycket i skymundan. Hundratals intervjuer och recensioner kan läsas på deras hemsida: <tisselskogs-companiet.webnode.se>

 

EN NASA-STUDIE I EKSJÖ?

 

Ja, mer eller mindre. Forskning med koppling till NASA bedrivs faktiskt i småländska Eksjö. Och jag är involverad i den. Som försökskanin.

 

I början av sommaren besökte jag kaféet hos Höglandssjukhuset i Eksjö. Där såg jag ett anslag om en »träningsstudie» som ett forskarlag ville ha försökspersoner till. Några nya slags träningsredskap skulle utprovas och utvärderas. Betalningen var inte strålande bra – bara 7500 kr skattefritt – men jag tyckte det lät intressant. För den goda sakens skull anmälde jag mig. Dessutom gillar jag den gamla mysiga trästaden Eksjö, varför jag fick en god anledning att vistas där regelbundet.

 

Jag blev antagen. De första testerna gjordes i slutet av augusti. Första dagen mättes jag, vägdes och klämdes på som ett stycke fläsk. Och jag fick testa träningsmaskinerna: dels de nya, moderna, högteknologiska underverken, dels deras primitiva motsvarigheter som hittas i vilket gym som helst.

 

Några dagar senare kartlades min balansförmåga och rörelsemönster med elektroder och rörelsedetektorer. Små »knoppar» tejpades fast över hela kroppen och registrerades i en dator, i princip enligt samma teknik som användes på Andy Serkis när han spelade Gollum i Lord of the Rings. Serkis rörelsemönster blev vägledande för CGI-animeringen.

 

Tredje testdagen genomgick jag magnetröntgen och ultraljud, för att min muskelmassa och benstomme skulle utvärderas. Jag tilldelades också en såkallad oura-ring, en liten elektronisk fingerring, som under hela testperioden avläser puls, kaloriförbränning, sömnkvalitet och annat smått och gott. Och därefter fick jag slita träningsmaskinerna igen för att öva in dem ordentligt. Själva träningsperioden hade ännu inte börjat.

 

Nu frågade jag ut forskarna grundligt vad saker och ting egentligen handlade om, den informationen stod ingenstans i informationsmaterialet. Att det gällde nya slags träningsredskap stod ju klart, men varför, hur och varifrån? Först nu fick jag veta att redskapen faktiskt bygger på rymdteknik.

 

Under längre vistelse i nollgravitation förlorar människor muskelmassa medan skelettet urkalkas. Därför utvecklades speciella träningsmaskiner som utnyttjar centrifugalkraften och kroppars tröghet snarare än gravitationen och tyngder som i klassiska träningsmaskiner. Den sortens nyutvecklade redskap har från och till varit populära bland jordbundna träningsnördar, men tydligen har man aldrig gjort en ordentlig, grundlig studie om hur effektiva de är på Jorden i 1g. I Sverige deltar c:a 100 testpersoner i studien, och såvitt jag förstod görs samma studie parallellt i andra länder.

 

Fjärde testdagen fick jag på morgonen ett speciellt näringspreparat att dricka som frukost. Därefter skulle jag inte äta något mer förrän sent på eftermiddagen. Under tiden togs två omgångar blodprov samt tre biopsier på benen – alltså små stycken av muskelvävnad som sögs upp genom små snitt i huden. Lokalbedövningen gjorde att jag knappt kände något av ingreppen. Vi småpratade under tiden om författare och bokbranschen och stämningen var närmast gemutlig. Nästa dag gjordes en ny biopsi men inget mer.

 

Inför träningsperioden delades försökspersonerna upp i grupper. Jag hade turen att hamna i kontrollgruppen, de som inte behövde göra någon träning överhuvudtaget.

 

Och sådan är situationen fortfarande. Studien är ännu inte riktigt färdig när detta skrivs. Medan andra försökspersoner tränar och sliter i sitt anletes svett, kan jag fortsätta som ingenting. Skriva och forska i den bekväma läsfåtöljen, ta ett glas vin fram mot kvällen och se en film eller gå ut på en lugn promenad. Nu i slutet av testperioden görs dock allt om: balans och rörelsemönster, magnetröntgen och ultraljud, blodprover och biopsier.

 

Forskningen är högteknologisk och datoriserad, och det kan låta imponerande. Men jag har inte gjort en antydan om hur allt ständigt har krånglat. Apparater och datorer som inte fungerar, elektroder som inte går att fästa ordentligt, datorprogram som forskarlaget inte begriper sig på, eller till och med har varit felprogrammerade. Ultraljudsundersökningar vars resultat forskarna inte kan komma överens om samma tolkning av… Problemen har vanligtvis ordnat upp sig i slutändan och forskarna har fått de resultat de vill ha, eller i alla fall på ett ungefär.

 

Nu menar jag inte att vara kritisk eller döma någon med det jag just skrev. Detta är helt enkelt forskningens praktik, och det tyder på vetenskaplig naivitet att tro något annat – inget fungerar någonsin så smidigt och korrekt som skrivbordsidealen får oss att tro. I idealen och i teorin är resultaten av exempelvis ultraljudsundersökningar helt objektiva och korrekta, men det är människor som tolkar resultaten innan de skriver forskningsrapporten. Och inte ens tekniken i sig fungerar nödvändigtvis korrekt. Den fysiska verkligheten är bångstyrig och hal, teknik fallerar, försökspersoner lämnar studien eller tummar på överenskommelser, även korrekta siffror måste under processens gång tolkas av den subjektiva människan med alla mänskliga faktorer som då ger sig till känna.

 

Vetenskaplig forskning är ofta en »messy business», men om den bedrivs seriöst och inte korrumperas av ideologiska, prestigemässiga eller ekonomiska krafter, ger den efterhand enormt värdefulla resultat. En sådan studie som den jag deltar i kan sannolikt inte på egen hand avgöra hur de nya träningsredskapen står sig i jämförelse med andra sorters träningsredskap, men om studien granskas och upprepas, och resultaten jämförs med varandra, kan man till slut få fram ett objektivt resultat.

 

Och den som tvivlar på denna beskrivning av den vetenskapliga praktikens vedermödor och stötestenar, bör läsa professor John P.A. Ioannidis moderna klassiker, uppsatsen »Why Most Published Research Findings Are False», som enkelt kan hittas på nätet. Ioannidis är en av världens ledande experter på forskningsmetodik och -analyser.

 

*  *  *

 

I detta nummer medverkar som följer:

 

Christer Holmgren presenteras i samband med hans artikel.

 

Ulrik Lundberg och Tisselskogs Companiet presenteras i Rickard Berghorns intervju.

 

Nicolas Krizan (stavar omväxlande sitt efternamn Križan) är en välkänd och uppskattad illustratör, serietecknare, designer, art director och barnboksförfattare från Skövde. Förmodligen är han också Sveriges meste science fiction-illustratör. Han har varit Aleph Bokförlags stadige medarbetare från starten.

 

Jan Reimer är en av Sveriges främsta skräckkonnässörer. I flera decennier nu har han kammat igenom äldre tidningar och tidskrifter på jakt efter översatta och originalpublicerade fantastiknoveller, som han sedan samlar i sin skrift Kring Aftonlampan – 4 nr/år fyllda av ofta häpnadsväckande bra berättelser, som skulle förblivit bortglömda utan Reimers insats. Kring Aftonlampans hemsida hittas på .

 

Noah Löfgren översätter och recenserar för Kontrast Magasin – om man frågar honom snällt. En »överbegåvad slashas på Östgötaslätten, som är för lat för att ta mig till storstan och förädlas till slacker». Hans stora dröm i livet är numera att öppna en korvkiosk med boklåda på Strøget i Köpenhamn. Elaka tungor hävdar att han bara är en pseudonym för –

 

Rickard Berghorn. Bokutgivare och författare som också driver Aleph Bokförlag och Timaios Press. Han envisas dessutom med att vara redaktör för Kontrast Magasin. Det är bara att gilla läget, kids.

– Rickard Berghorn

 

LÄNKAR ATT KOLLA IN

 

Aleph Bokförlag. Arkham House på svenska.

 

Fantastikbokhandeln. Bokaffär i Uppsala.

 

Tisselskogs Companiet. Intervjuer och recensioner. Musik, filmer och böcker från ett kollektiv i Dals Långed.

 

Academic Rights Watch. Bevakar den akademiska friheten i Sverige.

 

Per Olaisen Förlag, Antikvariat & Produktion. Deckare, fantastik och CDM – Tidskrift för kriminalnoveller.

 

Kring Aftonlampan. Jan Reimers sajt för äldre översatt fantastik och hans tidskrift.

 

S.T. Joshi's Blog. Den kände Lovecraft-auktoriteten och experten på fantastik.

 

Tatiana Fajardo. Hennes blogg med akademiska texter kring fantastisk litteratur och film.

 

Sian MacArthur. Hennes hemsida, akademiker och forskare specialiserad på gotik och science fiction.

 

The Art of Travis Louie. Surrealistisk fantastik av konstnären Travis Louie.

 

Arkham House. Det legendariska förlaget.

 

Diabolique Magazine. En skräcktidskrift med klass. Kanske också den bästa?

 

beyond1001movies. Nicolas Krizans blogg med tusentals kortrecensioner av filmer i alla genrer.

 

Monoskrift. Litterär blogg av Mikke Schirén.

 

 

 

SKICKA EN KOMMENTAR!

 

Kontrast Magasin utges av
Aleph Bokförlag.