Innehåll i nr 2/2020

 

• ORD PÅ VÄGEN. Ledare och presentationer
• FÖRDOLT I VINDKVARNARNAS SKUGGOR? Nederländsk skräck – finns den? Författaren Mike Jansen intervjuas och klargör. Av Rickard Berghorn
• MÄSTER VREDBEN. Ja, den nederländska skräcken finns. Novell av Mike Jansen
• KOJI SUZUKIS RING: EN OVÄNTAD ÄTTLING TILL DRACULA. En jämförelse. Av Francesco Brandoli
• ATT VÄVA TYSTA SLÖJOR AV DRÖMMAR OCH SKRÄCK. Intervju med Paul Abrigo & Joakim Hagström, en ny skräckduo. Av Rickard Berghorn
• FARORNA MED KANTARELLJAKT. En familjeutflykt i en höstlig skog väcker oknytt till liv. Novell av Paul Philip Abrigo
• ETT FALL FÖR TOPSY KEMMLER. Den försupne detektiven löser ett nytt fall som inte existerar. Och gör det med bravur. Novell av Anders Mathlein
• KVINNAN SOM ALDRIG STÄDADE. Inbjuden till ett bröllop för »lowlives». Novell av Robert M. Price
• SFÄREN. All död i världen har samlats i en sfär. Novell av Kristian Sjöblom
• SJÄLVBEDRAGAREN. Ljusskygga affärer i seriebranschen. Serie av Nicolas Krizan & Pär Thörn

 

 

Ord på vägen:
Utdrag ur ledaren i nr 2/2020

 

För ett tag sedan såg jag Quick (2019), Mikael Håfstöms dramatiska och galghumoristiska långfilm om Thomas Quick-skandalen med utgångspunkt i journalisten Hannes Råstams efterforskningar. Det var Råstam som starkt bidrog till att den skenande idiotin slutligen kunde stoppas, genom att göra tre dokumentärer för SVT år 2008-2009 och skriva boken Fallet Thomas Quick: Att skapa en seriemördare (2012).

 

Hantverksmässigt och skådespelarmässigt är det en utmärkt film. Jag kan heller inte finna något i skildringen av Quick-fallet som är direkt faktamässigt fel, fastän mycket förstås är bortskuret och förenklat för att passa filmens dryga två timmar.

 

En tveksamhet finns dock: sättet som filmen nedtonar den starka kritiken mot Quick-fallet som existerade långt innan Råstam började avslöja det som en rättsskandal av gigantiska mått. Åratal tidigare hade samma åsikt uttryckts av bl.a. Leif G.W. Persson redan under rättegångarna, av Jan Guillou och psykiatern Ulf Åsgård. Journalisten Dan Larsson skrev redan 1998 den uppmärksammade och omdebatterade boken Mytomanen Thomas Quick. Quick-ballongen hade varit på gång att brisera i över ett decennium.

 

Bland skeptikerna fanns också justitiekanslern Göran Lambertz – som dock efterhand blev ökänd för sitt halsstarriga försvar av morddomarna mot Quick.

 

Vem var det då som såg till att Quick-cirkusen började snurra? Den främsta skulden måste läggas på Christer van der Kwast, en obetydlig länsåklagare i Härnösand som var åklagare i samtliga rättegångar mot Thomas Quick. Förutom att han aldrig skulle ha låtit fallen gå till rättegång, såg han under förhandlingarna till att ignorera bevisning som visade att den åtalade var oskyldig – det finns till och med anklagelser om att han fabricerade avgörande bevisning. Fallet Thomas Quick gjorde honom berömd, och snart blev han utsedd till överåklagare i ekonomisk brottslighet.

 

En annan som främjade sin karriär på den neddrogade mytomanen och mentalpatienten Thomas Quick var dennes försvarsadvokat Claes Borgström, som gjorde så lite han kunde för att försvara sin klient samtidigt som han aldrig undvek rampljuset som fallet gav honom.

 

Den som enkelt kunde ha låtit ballongen brisera flera år innan Hannes Råstam var Göran Lambertz, justitiekansler 2001–2009. Han drev speciellt en hjärtefråga: att ta reda på hur många oskyldiga eller felaktigt dömda som egentligen sitter i landets fängelser. Justitiekanslerns rättssäkerhetsprojekt startade i maj 2004. I projektet ingick att titta närmare på fallet Quick, som Lambertz uttryckte djup skepsis emot.

 

2004 sände Kalla Fakta i TV4 ett reportage, där deras undersökande journalist Trond Sefastsson samarbetade med Lambertz som en del i detta projekt. De uppmärksammade den morddömde Veija Borg, som enligt Lambertz och Sefastsson var oskyldig – resningsansökan avslogs dock året därpå. Rättssäkerhetsprojektet kulminerade under 2006 med åtskilliga kontroversiella utspel i media av Lambertz. I en radiointervju i januari det året hävdade han att poliser ofta ljuger och att domstolar ofta är för slarviga. Det blev stora diskussioner i media under hela året. I ett öppet brev till justitieministern Thomas Bodström i Aftonbladet 8/5, krävde 15 advokater att rättssäkerheten skulle stärkas i Sverige. I SvD 16/10 föreslog Lambertz att en från domstolar och åklagare fristående resningskommission skulle införas.

 

Men utspelen väckte också mycket stark kritik. Polisfacket slog tillbaka mot Lambertz. Och på DN Debatt 10/6 skrev ett justitieråd, en hovrättslagman och en lagman att den naive Lambertz hade blivit duperad av ljugande interner och saknade trovärdighet som JK. Också senare under året gick flera tunga jurister ut för att kritisera Lambertz, bland dem juridikprofessorerna Madeleine Leijonhufvud och Christian Diesen. Därefter följde Thomas Bodström, men först efter han lämnat sin post som justitieminister, och anklagade Lambertz för att undergräva förtroendet för rättsväsendet i landet och uppmanade sin efterträdare att avsätta Lambertz som JK.

 

Lambertz hade utmanat drakarna. Mitt uppe i denna storm kom så till slut den offentliga publiceringen av Lambertz rapport Felaktigt dömda 21/12 2006, en rapport som redan hade cirkulerat i rättsliga kretsar. Debatten och kritiken fortsatte att storma under 2007.

 

Men strax innan rapporten släpptes, publicerades Lambertz debattartikel i DN 3/12 under rubriken »Därför ändrade jag mig om Thomas Quicks skuld», i vilken han helt oväntat hävdade att allt gått korrekt och professionellt tillväga under förundersökningarna och rättegångarna. Thomas Quick var således nu enligt Lambertz Sveriges värsta seriemördare genom tiderna, helt i paritet med någon Ted Bundy eller John Wayne Gacy – nekrofil, kannibal, förmodligen sadistisk mördare av över 30 personer, rättssäkert dömd för åtta av fallen.

 

Förutom den starka kritiken mot Lambertz under 2006 skedde något annat som måste ha skakat honom i grunden. TV4-journalisten Trond Sefastsson hade vid denna tid ett mycket gott renommé för tidigare granskningar av felaktiga domar. 2001 hade han fått Stora Journalistpriset för ett reportage om fallet Yasser Askar. Denne hade dömts för mord men beviljades resning efter Sefastssons granskning, och frikändes. Trots detta visade sig Sefastsson vara den sämsta samarbetspartner som Lambertz kunde ha valt.

 

Överåklagare Christer van der Kwast – ja, han igen – väckte misstankar mot Trond Sefastsson för mutbrott i samband med hans reportage 2004 om den bristande rättssäkerheten. Sefastsson delgavs formellt misstankarna mot hösten 2007, men de kan mycket väl ha funnits redan under år 2006 till journalistens och Lambertz kännedom. Sefastsson tog emot 406 000 kr i kontanter från anhöriga till Veija Borg för att rentvå honom, pengar som han inte heller bokförde (han tog alltså emot dem »svart»).

 

Efter delgivningen gjordes en husrannsakan mot Sefastsson, där hans dator beslagtogs tillsammans med allt hans journalistiska material, inklusive researcharbete sedan 10 år tillbaka, där mycket av materialet var källskyddat. »Bland annat finns [i datorn] namnen på källor som avslöjat kända politiker och poliser som besökt porrklubbar», förklarade TV4:s advokat Bengt Söderström i Resumé 8/11 2007.

 

Som av en händelse läckte snart också komprometterande mail mellan Sefastsson och Lambertz ut till journalister. Bland andra Maria Abrahamsson citerade dem i SvD 23/12 2007. Läckan insinuerade att Lambertz var inblandad i Sefastssons skumraskaffärer, men de utvalda mailen avslöjade inte några direkta kopplingar mellan det misstänkta mutbrottet och Lambertz personligen. Kanske fanns det fler mail?

 

I samma veva beordrade van der Kwast ytterligare en husrannsakan – på själva redaktionen hos TV4. För ett helt annat fall: den s.k. Schenströmaffären, där TV4:s politiske reporter Anders Pihlblad hade setts dricka vin och pussas med statssekreteraren Ulrika Schenström på krogen. Christer van der Kwasts förevändning till husrannsakan var att hitta kvittona från kvällen i fråga, men hela tilltaget framstår som bisarrt. Husrannsakan hos enskilda journalister är något som mycket sällan sker, och husrannsakan hos nyhetsredaktioner sker aldrig i en normalt fungerande rättsstat. Men dessa trakasserier skedde mot TV4 och en av dess anställda under samma period år 2007. Det behövs inte mycket fantasi och logik för att förstå att van der Kwast, kanske tillsammans med andra pampar inom rättsväsendet, var djupt oroade för att TV4 skulle fortsätta gräva i Lambertz rättssäkerhetsprojekt.

 

Hovrätten friade 2010 Sefastsson från mutbrott, men fällde honom för bokföringsbrott.

 

Efter att Quick-ballongen hade spruckit med Råstams dokumentärer och bok, samarbetade Göran Lambertz med van der Kwast för att hårdnackat försvara de åtta domarna mot Thomas Quick. Domarna revs metodiskt upp i omgångar 2010–2012 och den falskt dömde mannen frigavs.

 

Lambertz obegripligt okritiska JK-granskning av Quick-fallet, hans beredvillighet i att personligen hjälpa van der Kwast och försvara domarna mot Quick långt efter att alla andra insett Quicks oskuld – allt detta framställdes som en gåta i media.

 

Men Lambertz agerande blir helt begripligt i det sammanhang och perspektiv som jag målat upp här. Lambertz kan mycket väl ha blivit korrumperad av van der Kwast.

 

Kanske stämmer det, kanske inte. Men det är till synes en skandal i skandalen, som borde granskas av dem som har möjligheter och resurser att göra det.

– Rickard Berghorn

 

LÄNKAR ATT KOLLA IN

 

Aleph Bokförlag. Arkham House på svenska.

 

Fantastikbokhandeln. Relativt nyöppnad bokaffär i Uppsala, som förtjänar allt stöd och all uppmärksamhet.

 

Per Olaisen Förlag, Antikvariat & Produktion. Deckare, fantastik och CDM – Tidskrift för kriminalnoveller.

 

Kring Aftonlampan. Jan Reimers sajt för äldre översatt fantastik och hans tidskrift.

 

S.T. Joshi's Blog. Den kände Lovecraft-auktoriteten och experten på fantastik.

 

Tatiana Fajardo. Hennes blogg med akademiska texter kring fantastisk litteratur och film.

 

Sian MacArthur. Hennes hemsida, akademiker och forskare specialiserad på gotik och science fiction.

 

The Art of Travis Louie. Surrealistisk fantastik av konstnären Travis Louie.

 

Arkham House. Det legendariska förlaget.

 

Diabolique Magazine. En skräcktidskrift med klass. Kanske också den bästa?

 

beyond1001movies. Nicolas Krizans blogg med tusentals kortrecensioner av filmer i alla genrer.

 

 

 

SKICKA EN KOMMENTAR!

 

Kontrast Magasin utges av
Aleph Bokförlag.