Innehåll i nr 1–2/2022

 

• ORD PÅ VÄGEN. Ledare och läsarreaktioner. Av Rickard Berghorn
• DETEKTIVGENRENS OSKULDSFULLE MÄSTARE. Fader Brown och hans författare G.K. Chesterton presenteras. Av Per Olaisen
• APOLLOS ÖGA. Novell av G.K. Chesterton
• VID LÄSLAMPAN OCH I BIOMÖRKRET. Recensioner
• KARNEVALENS AVFÖDA. Novell av Mike Jansen
• SJÄLVMORDSPRÄSTEN. Novell av Kjell E. Genberg
• NECRONOMICON I NORDMALING. Sensationella nya upptäckter. Av Thomas Vildström
• NIDMÖRKER. Novell av Rickard Berghorn
• NOLAN: MINNET ÖVER EN MÄSTARE. William F. Nolan var en central författare i modern fantastik. Av Jason V. Brock
• EN MASKERAD LIGACHEF OCH DEN SVENSKA PULPENS SISTA DANS. Intervju med Bertil Falk. Av Rickard Berghorn
• DEN MASKERADE LIGACHEFEN. Novell av Bertil Falk
• DIFFUNDENDAM PER CAPILLUM. Serie av Nicolas Krizan

 

 

Ord på vägen:
Utdrag ur ledaren i nr 1–2/2022

 

Ledsen, kära läsare. Detta är pinsamt. Ännu ett dubbelnummer blev nödvändigt. Allt som kunde gadda ihop sig, gjorde det. Och jag undrar om det är lämpligt att längre kalla Kontrast Magasin för en periodisk tidskrift. Jag funderar allvarligt på att göra om den till en oregelbundet utkommande tidskrift istället, där varje nummer blir på 120 sidor och utges två eller tre gånger per år. Ibland fler, ibland färre.

 

Som det är nu kompenseras prenumeranterna med att få sin prenumeration förlängd ett nummer. De som prenumererade till och med nr 1/2022 får detta dubbelnummer 1–2/2022. De som prenumererade till och med nr 2/2022 får sin prenumeration förlängd till och med nr 3/2022. Och så vidare utöver det.

 

Varför ytterligare ett dubbelnummer? Det är små äventyr i sig.

 

I början av året förväntades det att amerikanska Centipede Press äntligen skulle utge Powers of Darkness, min översättning av Mörkrets makter från 1899, den unika svenska versionen av Dracula dubbelt så lång som originalversionen. Översättningen hade redan tagit alltför lång tid att publicera. Men releasen blev nu uppskjuten mer än ett halvår på grund av pappersbrist i pandemins fotspår – boken har fortfarande inte utgivits när detta skrivs.

 

Och helt plötsligt utgavs en annan engelsk översättning av samma roman, finansierad och redigerad av en IT-tekniker i Chicago. Helt förödande – så mycket för det enorma arbete jag lade ner under flera år på att översätta och efterforska Mörkrets makter. Och så mycket för mina ständiga påpekanden till utgivare och medarbetare att man inte kan vänta åratal på att utge en sådan här bok, eftersom det alltid finns andra som vill göra detsamma, och kommer att göra det till slut. Lyssnade någon? Ha inte för höga tankar om mänskligheten, gott folk.

 

Mina medarbetare fick gärna sura bittert i bakgrunden, nu när det visade sig att jag hade haft rätt hela tiden. Man kan bli förlåten när man har fel, men sällan när man har rätt. Jag tog mitt projekt helt i egna händer, diskuterade med Centipede Press och fick deras tillåtelse att utge översättningen på Timaios Press. Och jag gjorde det så snabbt, noggrant och effektivt som det var möjligt. Allt annat måste skjutas åt sidan, däribland nya numret av Kontrast Magasin.

 

Mina egna utgåvor (dels häftad och dels inbunden) av Powers of Darkness utgavs i mars, där den välkände brittiske gotikexperten professor Clive Bloom skrev förordet. Översättningen från Chicago var bara en ebok, men genom att publicera min översättning kunde jag lägga beslag på pappersmarknaden, innan eboken från Chicago också skulle utges på papper.

 

Nu säljer mina utgåvor förhållandevis bra, och de kommer att få en bra knuff framåt när Centipede till slut utger sin lyxutgåva med illustrationer av fem konstnärer och förord av Dacre Stoker. Mörkrets makter är för övrigt också på gång att utges i Brasilien, översatt till portugisiska av Luciano Dutra och med min introduktion. Det brasilianska förlaget Ex Machina hjälpte mig mycket generöst med mina egna engelska utgåvor, vilket jag är oerhört tacksam för.

 

Det var ena äventyret. Det andra har med den svenska elkrisen att göra. Vintern 2021/2022 var ett elände för en fattiglapp bosatt i en antik stuga ute på landet, med bara en luftvärmepump som uppvärmning. Elräkningarna hade varit tillräckligt stora tidigare vintrar, denna vinter med skenande elpriser blev det omöjligt. Så i början av sommaren flyttade således Aleph Bokförlag med redaktör till en ny och bättre bostad, med allt vad sådant innebär.

 

Döm alltså inte för hårt. När saker oplanerat blir förskjutna kommer också andra saker i kläm, som första volymen av G.K. Chestertons samlade fader Brown-noveller och Kjell E. Genbergs samling Hämnaren från Tellus. För att inte tala om en bok redigerad av Mike Jansen, en stor antologin med nederländsk Lovecraftiana. Det var under våren och sommaren viktigare att prioritera dessa böcker, än att utge Kontrast Magasin.

 

Jag är mycket tacksam för medarbetare och bidragsgivare som Mike Jansen och Per Olaisen, men huvudsakligen är jag ensam i arbetet med Aleph och Kontrast. Som ensam redaktör blir störningar svårare att kontra. Men det är bara att kämpa på och sätta skutan på rätt köl igen, eftersom alternativet vore att överge den. Och det kan inte ske, eftersom hela min mycket blygsamma inkomst beror på det.

 

BIDRAGSGIVARE?

 

Ja, det har hörts vissa klagomål om förseningarna. Men istället för att klaga, varför inte hjälpa till, göra något konstruktivt?

 

Gör som Nicolas Krizan, Per Olaisen, Michael Nystås, Kjell E. Genberg, Thomas Vildström, Bertil Falk och Alan Crozier i detta nummer: bidra med recensioner, noveller, brev, essäer, artiklar eller översättningar. Ingen blir rik på Kontrast Magasin – prenumerationerna och lösnumren bekostar knappt ens trycket och utskicken – men när bidragen blir publicerade blir de också lästa av rätt personer. Som en skribent i görningen riskerar du bara att få bättre framtidsutsikter. Och den redan etablerade skribenten kan pröva nya idéer och knyta nya kontakter.

 

Det är inte fy skam.

 

KULTURRÅDET OCH MYNDIGHETEN FÖR KULTURANALYS

 

Det jag just skrev är egentligen inte helt sant. Den som vill bidra riskerar också att bli refuserad, och faktiskt inte bara ifall bidragen är undermåliga. Skribenter kommer också att bli refuserade om vi vet eller har goda skäl att misstänka politisk extremism och det jag kallar brölaktivism, såväl åt höger som vänster. Just kulturella och litterära kretsar kokar av vänsteraktivister, och vi klarar oss utmärkt utan Wokeister, PKister och sociala rättvisekrigare (SJW). De saboterar verksamheter och normal mänsklig interaktion samt vänskap genom hatiska misstänkliggöranden och angrepp, trakasserier som egentligen främst handlar om att glänsa och dominera med sin egocentrerade narcissism. Det är för mig en självklarhet att inte samarbeta med sådana personer. Vi väljer alla vilka vi vill umgås med, och jag väljer dessutom min redaktion.

 

Nu var det sagt, återigen. Och Kulturrådet får gärna fortsätta att förneka bidrag till Kontrast Magasin bara för att vi vägrar bli lydiga vänsteraktivister. Integriteten är viktigare.

 

Det var direkt plågsamt att ansöka om utvecklingsstöd för Kontrast Magasin förra året, och jag skämdes å hela Sveriges vägnar över landets »kulturpolitik» (som egentligen är kulturaktivism). Sida efter sida där man minutiöst skulle fylla i bidragsgivarnas könstillhörighet, sexuella läggning och etnicitet, hur många procent som hamnade i varje kategori, förklara tidskriftens »jämställdhetsarbete» i detalj, och så vidare – sammanlagt 13 sidor där bara en mindre del av frågorna hade med själva utgivningen att göra. Kulturrådet kräver i praktiken att den som ska få bidrag från dem, också ska syssla med politisk vänsteraktivism.

 

Så ska det givetvis inte vara. Kulturutövare och kulturtidskrifter ska vara fria att syssla med litteratur och konst efter eget behag, inte tvingas till politisk aktivism och propaganda. Kontrast Magasin fick, helt som väntat, avslag på ansökningen. Dock hände något bisarrt när jag skrev till Kulturrådets handläggare för kulturtidskrifter, Jan Kärrö, och frågade vad avslaget egentligen grundade sig på. Var det måhända politiskt motiverat? undrade jag i mailet 15/12 2021. »Eftersom många texter i tidskriften har kritiserat feministiska överdrifter i kulturdebatten, till exempel?»

 

Kärrö förnekade all politisk motivering i sitt mailsvar samma dag. Han skrev bland annat:

 

Att texter i tidskriften är »kritiska till feministiska överdrifter i kulturdebatten» är inte något som motiverar att tidskriften inte får stöd.

Tyvärr är det bara självklart att en tidskrift som är uttalat kritisk mot feministiska dumheter och genusextremism i kulturdebatten, inte kan få bidrag från Kulturrådet, eftersom Kulturrådet kräver att tidskrifterna ska gå feminismens och genustramsets ärenden. Detta visste naturligtvis Jan Kärrö fullständigt väl, men han valde att ljuga eftersom han inte kan försvara tingens ordning. Kulturrådets politiska aktivism är en pinsamhet också för dem själva och kan överhuvudtaget inte kombineras med deras uppdrag, såsom det formuleras på deras hemsida: att främja »ett stort och varierat utbud av åsikter och ämnen» bland kulturtidskrifter.

 

Kulturrådet var en av de institutioner som granskades i en rapport från Myndigheten för kulturanalys, publicerad i juni 2021. Rapporten skakade om Kulturrådet och föranledde dem att publicerade en offentlig kommentar, som vi snart ska se.

 

Rapporten är en 316-sidig genomgång betitlad Så fri är konsten: Den kulturpolitiska styrningens påverkan på den konstnärliga friheten. Den problematiserar starkt Kulturrådet tillsammans med Konstnärsnämnden och Filminstitutet.

 

I Kulturrådets fall är det framför allt myndighetens sätt att integrera olika horisontella perspektiv i bidragsgivningen som riskerar att påverka den konstnärliga friheten negativt. Ett konkret exempel är att bidragssökande tillfrågas om och hur de ska integrera ett jämställdhets-, hbtq-, mångfalds- och interkulturellt perspektiv i sin verksamhet, sitt projekt, sin utgivning eller dylikt. Frågan som ställs i Kulturrådets ansökningsblankett tolkas av de sökande, i stor utsträckning, som att Kulturrådet frågar efter hur perspektiven ska integreras i den konstnärliga idén och innehållet. [Sid. 13]

Vi kan ignorera det försiktiga myndighetsspråket. I sådana sammanhang anses det inte vara fint att påpeka problem i direkta ordalag, rakt på sak, utan kritik ska lindas in i omskrivningar – det »upplevs» si och så. Jag själv föredrar att uttrycka mig klart, tydligt och konkret, inte kälkborgerligt fegt och hycklande.

 

Sakkunniga i Kulturrådets och Konstnärsnämndens referens- och arbetsgrupper, och även handläggare på Kulturrådet, bekräftar bilden att det finns en tendens till anpassning hos de sökande. [Sid. 15]

Verkligen? Men rapporten ger också vid handen att Kulturrådets intervjuade handläggare och grupper anser sig vara »missförstådda», att de själva anser sig göra ett mycket bra och opartiskt arbete, utan politisk agenda. Självfallet påstår de det, ingen borde bli förvånad.

 

På sid. 131 i rapporten redovisas statistik som visar att en stor majoritet (över 60%) av Kulturrådets bidragstagare anser att deras kriterier för bidrag ibland/mycket ofta/alltid står i konflikt med deras syn på konstnärlig frihet. (Den minoritet som mycket sällan/aldrig funnit någon sådan konflikt, får antas vara personer med politiska åsikter eller agendor som överensstämmer med Kulturrådets.)

 

Och på sid. 135 visas att 43% av de tillfrågade kulturutövarna har anpassat sina verk och sin verksamhet till Kulturrådets kriterier, för att öka sannolikheten att få bidrag. (48% hävdar att de inte gjort det.)

 

43% är en nog så allvarlig siffra, men i verkligheten är den tveklöst större än så. Ty det är alltid smärtsamt för människor att erkänna sina självbedrägerier, också i anonyma enkäter.

 

Rapporten Så fri är konsten väckte stor uppmärksamhet och Kulturrådet fann det lämpligt att publicera en öppen kommentar på sin hemsida 23 juni 2021:

 

Kritiken utgår från att flera kulturaktörer i undersökningen svarat att de anpassat det konstnärliga innehållet i sina ansökningar utifrån de delaktighetsmål som speglats i blanketterna. Vi kommer självklart att beakta rapportens slutsatser i vårt pågående utvecklingsarbete, där vi också behöver beakta vems konstnärliga frihet vi främjar genom våra bidrag.

Det lät ju fint – och ledde till absolut ingenting. Drygt en månad senare släppte Kulturrådet sin anskrämliga ansökningsblankett till produktionsstöd för kulturtidskrifter. Som en blind och döv dåre upprepade de samma gamla misstag som om kritiken aldrig existerat.

 

Och i slutet av året, 15 december, fortsatte Jan Kärrö att förneka att Kulturrådet har en politisk agenda. En bisarr och absurd lögn, som sagt.

 

YTTRANDEFRIHETEN...

 

Surmagar har inte bara bubblat om Kontrast Magasins anti-PK-hållning, utan också över det jag skrev om Lars Vilks i förra ledaren. Och speciellt mycket bubblade Ahrvid Engholm på mailinglistor och i sitt fanzine SF-Journalen.

 

Men det finns inget i mina åsikter om Lars Vilks som jag finner anledning att ta tillbaka. Att i stort sett bara upprepa samma gamla floskler och resonemang som min text faktiskt bemötte, och skrevs för att bemöta, är inte ett särskilt givande sätt att diskutera på.

 

Min hållning är inte svår att förstå: Kampen mot islamism ska inte föras av manipulativa extremistkramare som Lars Vilks. Eller för den delen av den ökände högerextremisten Rasmus Paludan.

 

Genom sin Sverigeturné med koranbränningar, uppbackad av Vilks gamle polare Dan Park, lyckades Paludan tidigare i år orsaka upplopp och skador för miljonbelopp. Människor skadades och riskerade livet. Allt gick i stort sett enligt Paludans planer och avsikter, även om hans efterlängtade raskrig inte blev av.

 

Är Paludan en hjälte? Absolut inte. Lika lite som islamisterna och de gäng av allmänt korkade muslimer som han retade upp. Det finns inga hjältar här, bara skurkar på båda sidorna.

 

Kampen mot islamism ska föras av normala, vettiga, omdömesgilla och ärliga människor som vill ha lösningar på problemen. Inte av högerextremister och deras kramare, som bara önskar polarisering och hat.

 

ETT LÄSARBREV

 

Vi återvänder till Mörkrets makter av Bram Stoker och A–e. I introduktionen till min engelska översättning presenterar jag helt nya upptäckter och slutsatser. Det visade sig att signaturen A–e (ibland skriven A..e) förekom flitigt i teosofiska och spiritistiska kretsar i Sverige runt sekelskiftet 1900, huvudsakligen i tidskriften Efteråt? och som författare till en bok med titeln Hvad möter oss i och efter döden? Artiklarna och boken visar alla tecken på att vara skrivna av samma författare som bearbetade Mörkrets makter. Jag gör förmodandet att A–e var den excentriske översättaren, socialisten och teosofen Axel Frithiof Åkerberg (1833–1901), antagligen i samarbete med sin gode vän översättaren Victor Pfeiff (1829–1901). Åkerberg var aktiv i tidskriften Efteråt? och ingick i redaktionen för tidningen Dagen, som publicerade följetongen. En svensk version av inledningen kommer att publiceras i nästa nummer av Kontrast Magasin.

 

I juni 2022 fick jag flera mail från en prenumerant, Alan Crozier, som hade läst Powers of Darkness och gjort sina egna efterforskningar. Han sammanfattade sina fynd i ett mail 21 juni 2022, som följer.

 

– –

 

Alan Crozier: »Ytterligare indicier på att A.F. Åkerberg kan vara den A..e som skrev Hvad möter oss i och efter döden? och den A–e som baserade Mörkrets makter på Bram Stokers Dracula.

 

En dödsruna över Axel Frithiof Åkerberg publicerades i tidningen Reformatorn 25/7 1901. Det visar sig vara en kortare version av texten i en liten bok, Axel Fritiof [sic] Åkerbergs minne, av G. Walfrid Wilhelmsson, 1901.

 

Minnesskriften innehåller sista raderna i en dikt av A.F. Åkerberg: ›Att åt mörkrets makter säga: schas! / Och de falska idealen slå i kras!›

 

Bruket av frasen ›mörkrets makter› kan förstås vara ett sammanträffande.

 

I båda texterna beskriver skribenten Åkerbergs sista besök på Reformatorns redaktion:

 

Jag vet inte hur det var, men vi kommo snart att tala om hans öfversättning af Emersons Engelska karaktärsdrag. Därifrån gled samtalet in på några metafysiska problem och vi talade bland annat om den nyligen utkomna boken: Hvad möter oss i och efter döden?

Att de två männen diskuterade just denna bok av A..e kan också vara ett sammanträffande, men det skulle vara naturligt att diskutera just denna bok om G. Walfrid Wilhelmsson visste att A..e var Åkerbergs pseudonym.

 

En mening i Emerson-översättningen illustrerar Åkerbergs tendens att återge engelska ing-ord med svenska ande-ändelser, samma tendens som finns i Mörkrets makter och som påtalas i noten på sid. 543 i den engelska översättningen, Powers of Darkness:

 

›They drink brandy like water, cannot expend their quantities of waste strength on riding, hunting, swimming, and fencing, and run into absurd frolics with the gravity of the Eumenides.›

 

›De dricka bränvin såsom vatten, kunna icke förbruka den öfverflödiga kraften på ridande, jagande, simmande och fäktande och kasta sig in i de galnaste upptåg med eumenidernas allvar.›

I tidningen Reformatorn finns även en skildring av begravningen. Det var samling på Aftonbladets redaktion i samband med händelsen. Fritz Läffler var med, bror till Gösta Mittag-Leffler och Anne Charlotte Leffler, som är kända för att ha haft kontakt med familjen Stoker. Mörkrets makter i översättning av A–e trycktes i tidningar som tillhörde Aftonbladet.

 

Bengt Lidforss i Vetenskap och världsåskådning (1917) recenserade en nyöversättning (1907) av Ernst Hæckels Naturlig skapelsehistoria (1868) och kommenterade Åkerbergs tidigare översättning (1882):

 

En svensk översättning av ›Naturlig skapelsehistoria› utkom redan för sjutton år sedan, ombesörjd av den för flera år sedan avlidne d:r A. F. Åkerberg. Mot översättningen som sådan är ingenting att anmärka, men de med denna översättning förknippade omständigheterna äro högst betecknande för den internationella rättslöshet, vari en författare ända till för kort tid sedan befann sig gent emot Sverge (och svenska författare gent emot utlandet). Den Åkerbergska översättningen skedde nämligen utan författarens hörande – ännu för några år sedan visste Hæckel själv ej om, att en svensk upplaga existerade – och om något författarearvode har det alltså aldrig varit tal. Men icke nog härmed: i originalets text har d:r Åkerberg företagit en mängd strykningar, av allt att döma uteslutande av sådana ställen, som synts honom mer eller mindre kristendomsfientliga. Så t. ex. hela kapitlet om den individuella odödlighetstron och dess ohållbarhet. Det är tydligt, att en sådan censur bakom författarens rygg bra mycket närmar sig, vad man i dagliga livet kallar förfalskning.

Här ser vi samma inställning till författarens rättigheter som i översättningen av Dracula.»

 

– –

 

Svar: Tackar, mycket intressant! Allt detta är detaljer som jag själv inte kände till.

 

Efter att Powers of Darkness publicerades, diskuterade jag signaturen A–e med två religionsvetare vid Lunds och Umeås universitet, som studerat den teosofiska och spiritistiska rörelsen i Sverige. De hävdade att signaturerna A–e och A..e användes av tidskriften Efteråt?s redaktör Birger Landén, som av någon anledning skall ha kallats »Abbe».

 

Det är för tidigt att säga något definitivt ännu. Men även om Birger Landén verkligen låg bakom Mörkrets makters signatur A–e, hade han med största sannolikhet god hjälp av Åkerberg. Både med redaktionskontakterna och skrivandet. Den utfattige Åkerberg var dessutom känd för att »ge bort» översättningar som andra kunde publicera under sina egna namn, i utbyte mot mat och husrum. Bodde han måhända hemma hos Birger Landén under tiden som Mörkrets makter översattes och skrevs?

 

*  *  *

 

I detta nummer medverkar som följer:

 

Bertil Falk, G.K. Chesterton, Thomas Vildström, Mike Jansen och Kjell E. Genberg. De presenteras i samband med sina respektive bidrag.

 

Per Olaisen är en av Sveriges ledande deckarexperter och även mycket intresserad av science fiction. Han utger den oregelbundna tidskriften CDM – Short Stories of Crime, Detection & Mystery och förestår Per Olaisen Förlag, Antikvariat & Produktion i Falkenberg. Han är redaktör för Alephs deckarbibliotek.

 

Jason V. Brock är en amerikansk dokumentärfilmare, författare och bokredaktör. Bland hans dokumentärer märks den humoristiska The AckerMonster Chronicles! (2012) om Forrest J. Ackerman. Bland hans skönlitterära böcker hittas bl.a. två science fiction- och skräcknovellsamlingar från Hippocampus Press, Simulacrum and Other Possible Realities (2013) samt The Dark Sea Within and Other Macabre Revelations (2014).

 

Michael Nystås är journalist, författare och musiker. Han var 2004 jurymedlem i TV3:s Fame Factory och har varit Sveriges enda professionella recensent av dansbandsmusik i bl.a. Aftonbladet. Som musiker har han skrivit låtar åt Nick Borgen och Dick Lundberg.

 

Nicolas Krizan (stavar omväxlande sitt efternamn Križan) är en välkänd och uppskattad illustratör, serietecknare, designer, art director och barnboksförfattare från Skövde. Han har varit Aleph Bokförlags stadige medarbetare från starten.

 

Jan Reimer är en av Sveriges främsta skräckkonnässörer. I flera decennier nu har han kammat igenom äldre tidningar och tidskrifter på jakt efter översatta och originalpublicerade fantastiknoveller, som han sedan samlar i sin skrift Kring Aftonlampan – 4 nr/år fyllda av ofta häpnadsväckande bra berättelser, som skulle förblivit bortglömda utan Reimers insats. Kring Aftonlampans hemsida hittas på .

 

Noah Löfgren översätter och recenserar för Kontrast Magasin – när andan faller på. Denne enligt sig själv »överbegåvade slashas på Östgötaslätten, som är för lat för att ta mig till storstan och förädlas till slacker» har nu återvänt till hembygden från sin oavsiktliga men njutbara sejour i Köpenhamn. Han vill meddela läsarna att han finner det mycket irriterande att bli misstänkliggjord som en pseudonym för –

 

Rickard Berghorn. Bokutgivare och författare som driver Aleph Bokförlag och Timaios Press. Han fortsätter att uttrycka irriterande åsikter och envisas med att vara redaktör för Kontrast Magasin. Vilket elände.

– Rickard Berghorn

 

LÄNKAR ATT KOLLA IN

 

Aleph Bokförlag. Arkham House på svenska.

 

Fantastikbokhandeln. Relativt nyöppnad bokaffär i Uppsala, som förtjänar allt stöd och all uppmärksamhet.

 

Per Olaisen Förlag, Antikvariat & Produktion. Deckare, fantastik och CDM – Tidskrift för kriminalnoveller.

 

Kring Aftonlampan. Jan Reimers sajt för äldre översatt fantastik och hans tidskrift.

 

S.T. Joshi's Blog. Den kände Lovecraft-auktoriteten och experten på fantastik.

 

Tatiana Fajardo. Hennes blogg med akademiska texter kring fantastisk litteratur och film.

 

Sian MacArthur. Hennes hemsida, akademiker och forskare specialiserad på gotik och science fiction.

 

The Art of Travis Louie. Surrealistisk fantastik av konstnären Travis Louie.

 

Arkham House. Det legendariska förlaget.

 

Diabolique Magazine. En skräcktidskrift med klass. Kanske också den bästa?

 

beyond1001movies. Nicolas Krizans blogg med tusentals kortrecensioner av filmer i alla genrer.

 

Monoskrift. Litterär blogg av Mikke Schirén.

 

 

 

SKICKA EN KOMMENTAR!

 

Kontrast Magasin utges av
Aleph Bokförlag.