Innehåll i nr 1/2020

 

• ORD PÅ VÄGEN. Ledare av Rickard Berghorn
• GEMMA FILES: SEX, MYTER OCH FILM. Närmast en doldis i modern skräcklitteratur, Gemma Files, men här förklaras varför hon är bland de främsta. Av S.T. Joshi
• OM SCIENCE FICTION OCH ATT LEVA I FRAMTIDEN. En intervju med Bertil Falk, som nu utkommer med ett storverk i tre band om sf-genrens svenska historia. Av Rickard Berghorn
• SVART HUMOR OCH GOTISK PSYKOLOGI. Engelsmannen Patrick McGrath intervjuas, en författare som bl.a. samarbetat med David Cronenberg. Av Tatiana Fajardo
• DELTAT. Den vise Filebos grundade Deltat för att analysera världshistoriens framtid. Novell av Kristian Sjöblom
• FRANKENSTEIN VID SKRIVPULPETEN. Den märklige engelske vetenskapsmannen Andrew Crosse påstods ha skapat liv i sitt laboratorium. Han var också författare av proto-science fiction. Av Rickard Berghorn
• HARUN AL RASCHIDS MANUSKRIPT. Sherlock Holmes löser ett mysterium – bara för att möta sitt öde. En klassisk parodi. Novell av Frans Oskar Wågman

 

NUMRET KAN FRITT OCH I SIN HELHET
LADDAS HEM SOM PDF HÄR (3 MB)

 

 

Ord på vägen:
Utdrag ur ledaren i nr 1/2020

 

En ny tidskrift med blandade ämnen i harmonisk kontrast. Men som också tjänar som en kontrast mot det svenska kulturlivets direkt löjliga likriktning och konformism. Och den kontrasten blir inte nödvändigtvis lika harmonisk.

 

Den svenska floran av fantastik- och deckartidskrifter har dött sotdöden de senaste 10-13 åren, efter några frodiga år i början av millenniet. Tidskriften Minotauren upphörde 2007, och därefter följde Jules Verne-Magasinet och Nova Science Fiction i snabb takt. DAST Magazine övergick 2007 till att bli en skugga av sitt forna jag i form av en nättidskrift i ett undanskymt hörn av internet, och deckartidskriften Jury upphörde 2009.

 

Besserwissern hävdar nu att det i ett sådant sammanhang är urbota dumt att starta en tidskrift som Kontrast Magasin. Den kompetente besserwissern, däremot, påpekar att det faktiskt vore märkligt ifall det inte skulle finnas utrymme för åtminstone en tidskrift för fantastik och krim. De flesta av de uppräknade tidskrifterna försvann dessutom av sociala skäl snarare än marknadsmässiga. Det är trots allt mycket enklare och billigare idag att utge en tidskrift, med alla nya tryck- och distributionsmetoder som står till buds, än tidigare. Således kommer Kontrast Magasin att utges både på papper och som e-böcker.

 

Fantastik och krim kombineras här i en tidskrift såsom nu DAST Magazine gjorde på sin tid, om än med omvända proportioner (DAST sysslade huvudsakligen med deckare och i andra hand med skräck/fantasy/science fiction). Kontrast Magasin blir dessutom rikligt kryddad med vetenskapshistoria.

 

Kontrasts föregångare var nättidskriften Weird Webzine som utkom i fyra nummer 2017-2019 med essäer och artiklar av bl.a. S.T. Joshi, John E. Browning och Siân MacArthur. Weird Webzine ska fortsätta i en eller annan form, antagligen som en engelskspråkig utgåva av Kontrast Magasin.

 

*  *  *

 

Nu är det dock så att svenskt kulturliv avskyr kontraster – det är krampaktigt likriktat, konformistiskt och jämntjockt; och att fylla kulturutövningen med politik är viktigare än att faktiskt syssla med kultur. Allt ska djupmarineras i radikalfeminism, vänsterextremism, identitetspolitik eller allra minst socialism. Det är blott genom att idissla samma floskler och dogmer som man släpps in i gemenskapen.

 

Att detta är läget och fallet i Sverige vet vi alla, fastän alltför många kulturknuttar väljer att blåneka till det. Vi vet att denna likriktning är såväl fel som omöjligt att försvara i ett sammanhang där dialog, yttrandefrihet och pluralism hålls som ideal på pappret.

 

Och när det inte går att försvara ett förhållande, återstår bara att ljuga och låtsas tro något annat. 4/1 2012 skrev Bengt Ohlsson i vänsterradikalismens högborg DN Kultur en debattartikel, där han kritiserade denna krampaktiga rädsla för avvikande åsikter. "Som konstnärligt verksam får du inte vara höger. Så är det bara", konstaterade han. Årets största kultur-"debatt" blev ett faktum – inom citattecken eftersom det inte finns mycket seriös debatt på svenska kultursidor, bara röster som i gälla och upprörda ordalag håller med varandra... De som saboterade debatten genom att attackera Bengt Ohlsson var just den sortens intoleranta och aktivistiska kulturskribenter på radikala vänsterkanten som han kritiserade: Åsa Linderborg, Dan Wolgers, Nina Lekander och Johan Wirfält m.fl. Helt oavsiktligt bevisade de mycket tydligt att Bengt Ohlsson hade fullständigt rätt i sin kritik. Inget annat än vänsteråsikter tolereras, och ju mer radikala och extremistiska de är, desto bättre.

 

Resultatet av likriktningen har blivit huvudlösa idiotier som #metoo 2018, där journalister i allmänhet och kulturjournalister i synnerhet plötsligt drevade iväg utan någon respekt för rättssäkerhet och juridik, och där skvaller och lösa rykten tillskrevs större värde än fakta och bekräftade uppgifter. Till dags dato har upp emot 10 personer blivit fällda i domstol för förtal. Och 2018-2019 blev fler än 20 #metoo-publiceringar fällda i Pressens Opinionsnämnd. Allt detta saknar fullständigt motstycke i svensk presshistoria. Men inom kulturjournalistiken fortsätter skribenterna att låtsas som om dunderfiaskot var en lyckad och framgångsrik kampanj.

 

Kontrast Magasin är ingen politisk tidskrift i någon ideologisk mening, men jag (Rickard Berghorn) låtsas inte heller ens antydningsvis att den står på konformismens och likriktningens sida. Här kommer såväl vänster- som högerpolitiska fnoskerier att få sin släng av sleven, och ingen går fri från kritik bara för att man uttrycker påstått "rätt" åsikter. Självfallet leder detta till att vänsterradikalerna i kulturkotteriet anklagar mig för att vara högerextremist, och att högerextremisterna anklagar mig för att vara vänsteradikal – att vara extremist är att lida av paranoia och patologiskt svartvitt tänkande. Och låt så vara; båda fnoskfalangerna har helt enkelt fel.

 

Detta leder sannolikt också till att Kontrast Magasin förnekas kulturstöd. Men för all del, kära Kulturrådet: bevisa gärna att ni är bättre än så. Det skulle hedra er – eftersom ni i så fall lever upp till era egna principer om "mångfald" och att främja "ett stort och varierat utbud av åsikter och ämnen" – enligt informationen på <www.kulturradet.se>, Kulturrådets egen hemsida. Tomma floskler eller inte...?

 

*  *  *

 

Efter sammanlagt fem år utomlands är jag nu tillbaka i Sverige, bosatt i ett litet vitmålat hus i småländska Stenberga. Här liksom utomlands lever jag löjligt billigt såsom man bör, när enda inkomsten är från ett småförlag och sporadiska uppdrag åt andra förlag. Den bästa lyxen i livet är trots allt att kunna arbeta heltid med det man älskar att göra.

 

Stenberga befinner sig långt upp på det svindlande vackra småländska höglandet på gränsen till Kalmar län. Det är för litet för att vara ett samhälle och kan nätt och jämnt kallas en by. Sommartid hålls orten levande av stugboende turister och folk på genomresa.

 

Det var förstås här (och runt Vetlanda) som den ökände Stenbergamannen härjade, en gymnasielärare som brände ned hus och ladugårdar på 1960- till slutet av 80-talet, då han mördade ett hushåll på två människor för att plantera ut falska bevis när polisen börjat misstänka honom för pyromandåden. Gymnasieläraren skar av fingertopparna på det ena offret och använde dem för att placera ut fingeravtryck.

 

Det är ett av Sveriges mest berömda brottsfall. Men strax efter min hitflytt visade det sig finnas fler sällsamheter i Stenbergabygden.

 

Vid en googling fann jag att den folkkäre akademikern och tv-personligheten Jan-Öjvind Swahn (1925-2016) hade släktrötterna i Stenberga, men den kopplingen var förvisso svag: hans farfar hade vuxit upp på ett torp här, Svanatorpet, numera bara en ödetomt. Men detta betydde att också hans bror hade samma koppling till orten, närmare bestämt science fiction- och skräckförfattaren Sven Christer Swahn (1933-2005). Förstrött googlade jag därför på Sven Christer Swahn och Stenberga. Och fann att han på 70-talet skrev en hel skräckroman som utspelar sig i just Stenberga: Jag lovar dig: en fantasiberättelse om djävulsfördrivning (Lindfors 1979), som på Swahns speciella sätt drar nytta av 70-talets intresse av exorcism och djävulshärjningar i spåren efter Rosemary's Baby, The Excorcist och Omen. Den utgavs i nyupplaga så sent som januari i år, från Saga Egmont.

 

Jag hade tidigare bara känt till romanen titelledes, men den gode Swahn medverkade faktiskt i de två första böckerna som Aleph Bokförlag utgav år 2000: dels skrev han efterordet till Grönt te av J. Sheridan Le Fanu (som var en av hans favoritförfattare) och dels bidrog han med en novell i antologin Berättelser i svart. Han skickade mig sedan till och med utkasten till en hel samling med spök- och skräckhistorier som han ville att jag skulle utge. Men det blev tyvärr inte av; han var alltför sjuklig de sista åren och dog snart.

– Rickard Berghorn

 

LÄNKAR ATT KOLLA IN

 

Aleph Bokförlag. Arkham House på svenska.

 

Fantastikbokhandeln. Relativt nyöppnad bokaffär i Uppsala, som förtjänar allt stöd och all uppmärksamhet.

 

Per Olaisen Förlag, Antikvariat & Produktion. Deckare, fantastik och CDM – Tidskrift för kriminalnoveller.

 

Kring Aftonlampan. Jan Reimers sajt för äldre översatt fantastik och hans tidskrift.

 

S.T. Joshi's Blog. Den kände Lovecraft-auktoriteten och experten på fantastik.

 

Tatiana Fajardo. Hennes blogg med akademiska texter kring fantastisk litteratur och film.

 

Sian MacArthur. Hennes hemsida, akademiker och forskare specialiserad på gotik och science fiction.

 

The Art of Travis Louie. Surrealistisk fantastik av konstnären Travis Louie.

 

Arkham House. Det legendariska förlaget.

 

Diabolique Magazine. En skräcktidskrift med klass. Kanske också den bästa?

 

beyond1001movies. Nicolas Krizans blogg med tusentals kortrecensioner av filmer i alla genrer.

 

 

 

SKICKA EN KOMMENTAR!

 

Kontrast Magasin utges av
Aleph Bokförlag.