Innehåll i nr 2/2021

 

• ORD PÅ VÄGEN. Ledare av Rickard Berghorn
• GOTIK OCH SATIR MOT VÅR TIDS IDIOTI. Intervju med goth-metal-musikern Iodine Jupiter, också gotisk poet och anti-konformistisk satiriker. Av Rickard Berghorn
• TÄNK UTANFÖR BOXEN. Iodines tredje manifest. Av Iodine Jupiter
• JACK THE RIPPER OCH DÖDENS KÖRKARL. Intervju med svenske ripperologen Christer Holmgren, uppmärksammad världen runt för en ny teori. Av Rickard Berghorn
• SPRÅKET SOM EN LIKVAKA. Är det alls möjligt att överföra James Joyces märkligaste verk till svenska? Av Bertil Falk
• EN TONÅRING KALLAD »GHOST». Engelska författaren Helen Grant intervjuas om hennes senaste roman, en spöklik romans på ett gotiskt herresäte. Av Tatiana Fajardo
• MORDGÅTOR OCH DEKADENT MYSTIK. Den klassiske M.P. Shiel finns äntligen på svenska. Här presenteras han som författare av dekadenta pusseldeckare. Av Per Olaisen
• HEMLIGA SÄLLSKAP. På Eton finns ett hemligt sällskap som är mer ljusskyggt än de andra. Novell av Lawrence Schimel
• IGNIS. Serie av Nicolas Krizan

 

 

Ord på vägen:
Utdrag ur ledaren i nr 2/2021

 

Tonen i den mycket ensidiga identitetspolitiska debatten (som nästan helt förs av personer som håller med varandra) är uppskruvad och aggressiv och ger intryck av att allt är värre än någonsin tidigare – kvinnohat, rasism, förtryck av sexuella och etniska minoriteter löper amok och vi står på randen till ett nytt Nazityskland...

 

Och så är det helt uppenbart inte. Kvinnor och minoriteter har allt större frihet, respekt och inflytande än någonsin tidigare, och så ska det förstås också vara. Aldrig tidigare har så många människor kunnat vara öppet homosexuella eller transsexuella, aldrig tidigare har kvinnor innehaft lika många höga positioner inom media, näringslivet och politiken. Detsamma gäller etniska minoriteter – slå på valfri tv-kanal och du ser personer från etniska minoriteter som hallåor, partiledare, programledare, expertkommentatorer, filmstjärnor, forskare, läkare, Fröken Sverige-vinnare, fotomodeller och allting annat man någonsin kan tänka sig.

 

Så varför den hysteriskt uppskruvade tonen från personer som sedan länge går stadigt framåt på segerstigen? Varför alla dessa trakasserier av »oliktänkande»? Ty hysteri och trakasserier handlar det verkligen om; det är idag praktiskt taget omöjligt för någon etablerad opinionsbildare eller akademiker att kritisera idéer som hålls dogmatiskt av exempelvis feminister och genusteoretiker. Om någon gör det, kommer den personen att få sin karriär förstörd och behandlas som en värre paria än ifall han eller hon hade rånat en bank eller startat mordbränder. Och det hör inte ens hit ifall den personen har rätt eller fel i sin kritik – bara själva vägran att låta någon uttrycka sådan kritik är farligt för vårt samhälle och vår demokrati.

 

Här ger jag en förklaring till tonläget och känslosvallet som man sällan hör, men som inte desto mindre lär stämma:

 

Tonen är så enormt uppskruvad just för att det under en lång tid nu blivit stadigt bättre på alla dessa områden. Politiska aktivister och propagandister vet fullt väl att positiva budskap inte smäller högt – hejdlös svartmålning och alarmism, att tysta och skrämma människor fungerar bättre. Om det bara återstår 25 eller 5 procent att göra för att uppnå full jämställdhet på något område, måste tonläget skruvas upp i omvänd proportion till det sjunkande procenttalet...

 

När riktiga fiender saknas målar man alltså upp spöken och bakhåll som är omöjliga att se, men likafullt påstås existera. Idag går det knappt att hitta någon som öppet uttrycker uppfattningen att kvinnor eller mörkhyade människor är underlägsna varelser. Därför måste man underhålla uppfattningen att nästan alla av oss egentligen är omedvetet rasister, misogynister, transfober o.s.v., eller att människor agerar som tanketomma marionetter utifrån opersonliga »strukturer» i samhället. Denna sortens pseudointellektuella teorier är opportunistiskt uppfunna medel för den politiska aktivismens sak.

 

Manipulativ politisk aktivism är en sak, de som utan analys och eftertanke följer och fullföljer aktivisternas vilja är en kategori för sig. Det är enkelt att bli berusad av inbillad makt när man brutalt slår in dörrar som skulle ha svängt upp av en liten vindpust. Dessutom är det naturligtvis riskfritt att slå in öppna dörrar, att följa den breda strömmen och bekämpa ett motstånd som inte existerar – ett mycket bekvämt och ofarligt sätt att ge intryck av styrka och makt, när det egentligen handlar om feghet och svaghet.

 

Och vad händer när man i allt mer skenande fart och med skriande alarmvisslor når fram till sin destination? Det blir liksom svårt att stanna där. Haverier blir följden, som historien alltför ofta har vittnat om. Franska revolutionens terrorvälde och ryska revolutionens kommunistiska och senare stalinistiska förtryck är bara några exempel. Det haveri vi nu närmar oss kommer självfallet inte att bli lika stort och omfattande, men det ursäktar inte haveriet när det sker. För övrigt har det redan börjat ske, inte minst med tanke på det svenska #Metoo-fiaskot 2017–2018 (och som feminister fortfarande inte vill erkänna som det kriminella fiasko det faktiskt var – män tog livet av sig och en lång rad feminister fälldes i domstol p.g.a. falska anklagelser och förtal).

 

*  *  *

 

Varför hör man nästan aldrig talas om denna egentligen ganska uppenbara förklaring till den identitetspolitiska hysterin som vi lever med idag?

 

Men också här är förklaringen enkel: De få som öppet vågar kritisera överdrifterna och allt aktivistiskt nonsens säger sällan som det är – att deras motståndare redan har vunnit, att alla dörrar redan är öppna, att det ofta bara finns småsmulor kvar att göra för motståndarna innan de fullständigt uppnår sina mål. Ingen som positionerar sig själv politiskt vill utmåla sina motståndare som vinnare. Det får bara dem själva att framstå som svaga, och riskerar dessutom att uppmuntra den andra sidan ytterligare. Det blir obehagligt att ens tänka tanken.

 

Men Sverigedemokraterna? – säger nu vänsterradikalen, och förfasar sig i vanlig ordning över att vi står på randen till ett nytt Nazityskland. Liknande partier som SD finns redan sedan länge i alla våra grannländer utan att de har utvecklats till något i närheten av Nazityskland. Jag kommer aldrig att rösta på SD och jag sympatiserar inte med deras politik, men som en allmänbildad och normalt tänkande person kan jag enkelt identifiera överdrifterna som riktas mot dem. De kommer inte att tippa Sverige över ända, såsom Hitler och nazisterna gjorde med Tyskland när det begav sig. De kommer i likhet med sina motsvarigheter i våra grannländer att sitta där som ett medelstort parti och kan på sin höjd modererar de andra partiernas politik. Allt annat är bara ytterligare ett spöke som uppmålas av den radikala vänstern som ett symtom på deras radikalism och extremism.

 

Låt det bara vara sagt att politisk aktivism och propaganda aldrig ska betraktas med naiva ögon. Den som vill förändra något på ett bestående, sunt och harmoniskt sätt ska använda sig av demokratins medel och verktyg: information, diskussion, debatt, överenskommelser och kompromisser. Aldrig försöka ta en omväg förbi detta och låta ändamålet helga medlen.

 

*  *  *

 

De som följt mig och det jag skrivit genom livet vet att speciellt antirasism har engagerat mig starkt sedan tonåren. Det är jag som ständigt har kritiserat personer som uttryckt rasistiska tankegångar, kvinnohat och fördomar mot homosexuella, medan många andra i min omgivning hållit tyst och låtsats som ingenting när dessa trynen stuckit fram, bara för att undvika konflikter och behålla kontakterna man har.

 

Mot den bakgrunden är det många som inte kan förstå varför jag sedan fem–tio år tillbaka inte längre talar särskilt mycket om antirasism och vikten av att bekämpa fördomar, och istället kritiserar antirasister, feminister, LGBTQ-aktivister för deras överdrifter, hat och trakasserier. Men egentligen är det helt logiskt.

 

Dels är det inte särskilt meningsfullt för mig att fortsätta instämma i min gamla kör eftersom alla andra redan gör det – det skulle på sin höjd bara smickra mitt ego, och jag är inte intresserad av narcissism. Dels är förtryck och trakasserier alltid förtryck och trakasserier och lika fel, oavsett vem som står för det. Det ska kort sagt och helt enkelt vara okej och acceptabelt att vara konservativ, libertarian eller högerliberal och uttrycka åsikter som dessa kategorier traditionellt står för, utan att bli smutskastad som fascist eller nazist. Feminister och identitetspolitiska företrädare ska vara öppna för kritik och nyanseringar av sina ofta direkta felaktigheter utan att bli mordiska till sinnes, och de har ingen rätt att förstöra människors liv bara för att man vågar uttrycka sådan kritik. Demokrati, yttrandefrihet och tolerans är fundamentalt för ett gott och fungerande samhälle.

 

*  *  *

 

I detta nummer medverkar: Iodine Jupiter, Bertil Falk och Lawrence Schimel. De presenteras i samband med sina respektive bidrag.

 

Per Olaisen har sedan förra numret blivit redaktör för Alephs deckarbibliotek, vars första utgåva är M.P. Shiels Prins Zaleski. Han är en av Sveriges ledande deckarexperter och även mycket intresserad av science fiction.

 

Dolores Meden från Lund debuterar här som översättare av Lawrence Schimels novell.

 

Tatiana Fajardo är litteraturvetare (Master of Letters vid University of Stirling, Skottland) med passion för gotisk litteratur. Hon arbetar som lärare i engelska i Spanien och har blivit Kontrast Magasins stadiga bidragsgivare. Följ henne på Twitter @Tatiana19796

 

Nicolas Krizan (stavar omväxlande sitt efternamn Križan) är en välkänd illustratör, serietecknare, designer, art director och barnboksförfattare från Skövde. Han har varit Aleph Bokförlags stadige medarbetare från starten.

 

Jan Reimer är en av Sveriges främsta skräckkonnässörer. I flera decennier nu har han kammat igenom äldre tidningar och tidskrifter på jakt efter översatta och originalpublicerade fantastiknoveller, som han sedan samlar i sin skrift Kring Aftonlampan – 4 nr/år fyllda av ofta häpnadsväckande bra berättelser, som skulle förblivit bortglömda utan Reimers insats. Kring Aftonlampans hemsida hittas på .

 

Noah Löfgren översätter och recenserar för Kontrast Magasin – i bästa fall. Denne enligt sig själv »överbegåvade slashas på Östgötaslätten, som är för lat för att ta mig till storstan och förädlas till slacker» skulle nu i somras träffa redaktören i Vetlanda, men somnade på tåget och vaknade i Köpenhamn, där han bekvämt blivit kvar.

 

Rickard Berghorn är bokutgivare och författare samt driver Aleph Bokförlag och Timaios Press. Dessutom är han oförskämd nog att ha åsikter och vara redaktör för Kontrast Magasin.

 

NÄSTA NUMMER

 

... utkommer i september och innehåller bl.a. en artikel med ett oväntat perspektiv på Arthur Machens författarskap. Machens gode vän M.P. Shiel publiceras med »The House of Sounds» i svensk översättning. Och Per Olaisen återkommer med andra och sista delen av långnovellen »En fråga om tid» som påbörjades i förra numret.

 

Detta och mycket annat inom fantastik, thriller och sällsam lärdomshistoria.

– Rickard Berghorn

 

LÄNKAR ATT KOLLA IN

 

Aleph Bokförlag. Arkham House på svenska.

 

Fantastikbokhandeln. Relativt nyöppnad bokaffär i Uppsala, som förtjänar allt stöd och all uppmärksamhet.

 

Per Olaisen Förlag, Antikvariat & Produktion. Deckare, fantastik och CDM – Tidskrift för kriminalnoveller.

 

Kring Aftonlampan. Jan Reimers sajt för äldre översatt fantastik och hans tidskrift.

 

S.T. Joshi's Blog. Den kände Lovecraft-auktoriteten och experten på fantastik.

 

Tatiana Fajardo. Hennes blogg med akademiska texter kring fantastisk litteratur och film.

 

Sian MacArthur. Hennes hemsida, akademiker och forskare specialiserad på gotik och science fiction.

 

The Art of Travis Louie. Surrealistisk fantastik av konstnären Travis Louie.

 

Arkham House. Det legendariska förlaget.

 

Diabolique Magazine. En skräcktidskrift med klass. Kanske också den bästa?

 

beyond1001movies. Nicolas Krizans blogg med tusentals kortrecensioner av filmer i alla genrer.

 

Monoskrift. Litterär blogg av Mikke Schirén.

 

 

 

SKICKA EN KOMMENTAR!

 

Kontrast Magasin utges av
Aleph Bokförlag.