När Howard Hawks (1896-1977) planerade en filmversion av Raymond Chandlers
The Big Sleep råkade han läsa
No Good from a Corpse av Leigh Brackett (1915-78). Hawks var inte särskilt imponerad av berättelsen som sådan, men han uppskattade dialogerna.
Det är begripligt. Historien är kanske inte särskilt märkvärdig, men sättet som den är skriven på. "Wow!" sa han. "Ta hit den där killen Brackett" eller något i den stilen. Till hans förvåning dök en slank ung kvinna upp på hans kontor. Och vem kan förebrå honom? Leigh är ett tvetydigt förnamn, som mestadels tolkas som ett mansnamn. Och hur kunde han över huvud taget föreställa sig vid denna tidpunkt att en kvinna skrev de mest hårdkokta och slagkraftiga replikerna i Hollywood?
Hawks övervann genast sin förvåning, anställde henne och i det långa loppet blev Leigh Brackett hans favoritmanusförfattare. Hon var proffsig och pålitlig. Under årens lopp kallade han på henne om och om igen. Och nu, i det 21 århundradet har hennes gamla krimhistorier och rymdoperor återigen lyfts fram i ljuset och lovprisats.
EN MÅNGSIDIG TALANG
När man ser tillbaka i backspegeln, så visar sig Leigh Brackett vara något av en annorlunda fågel i författarvärlden...
RESTEN AV ARTIKELN KAN LÄSAS I
ALEPH BOKFÖRLAGS SAMLING
STUDIER I SVART
Weird Webzine utges av Aleph Bokförlag.
Följ oss på Twitter och Facebook!
