Ingmar Bergmans
Vargtimmen hade premiär 1968. Filmen, som fick ett blandat mottagande av kritiker, berättar historien om hur konstnären Johan Borg försvinner efter att ha flyttat till en stuga på Frisiska öarna med sin fru Alma, för att arbeta på sina målningar ostörd av samhället. Dagboken hon hittat och hennes minnen av händelserna som äger rum före hans slutliga försvinnande skapar en klaustrofobisk atmosfär där gränsen mellan verklighet och galenskap suddas ut. Den svenske filmmakaren fortsätter här att föra in övernaturliga varelser i berättelsen som han redan gjort i filmer såsom
Det sjunde inseglet (1957), där Döden är närvarande som en av de viktigaste karaktärerna i handlingen,
Ansiktet (1958) med sina spöken och hypnotisörer och
Djävulens öga (1960) där handlingen rör sig kring djävulen och hans medhjälpare. I detta fall hemsöks det ovannämnda paret av kulturellt förfinade demoner, och det som börjar med Johans mardrömsvisioner slutar med att Alma delar hans hallucinationer, tillsammans fångna i en hopplös värld där galenskap regerar.
Johan Borg fungerar som ett surrogat för Bergman, och ur freudianskt perspektiv kan filmen förstås psykoanalytiskt, eftersom "Bergmans behov av att maskera sina 'bekännelser' och reflektera dem såsom i en dunkel spegel, i en oro som inte är under fullständig konstnärlig kontroll" visar sig här...
RESTEN AV ARTIKELN KAN LÄSAS I EN
KOMMANDE SAMLING FRÅN ALEPH BOKFÖRLAG
HÅLL ETT ÖGA PÅ ALEPHS HEMSIDA
Weird Webzine utges av Aleph Bokförlag.
Följ oss på Twitter och Facebook!
